2016-04-12.

Det hände igen.. Fan... Fan.. Fan... Helvetes jävla skit...

Jag föll för mina knän orkade mej inte längre, hästen sprang ivägen och jag fick panik för jag kunde inte gå längre. Jag hasade mig från diket till en sten medan min ridkompis (Frida) frick spinga efter den andra hästen. Innan denna olycka skädde var vi vilse, vi hade ingen aning om vart vi befan oss, vägen bara fortsatte och fortsatte, en rak och lång väg såg vi framför oss under hela tiden vi red. 

Sen äntligen såg vi en gård och plötsligt såg vi en asfalstväg, vi var över lyckliga tills...Vi såg vart vi var.

Fy Fan...

Vi var minst en timme hemifrån och det började redan bli mörkt, vi beslöt oss för att snabba upp tackten så skulle vi trava. 

Det kom en bil, vi saktade av...... Det hände inget, för hästarna är 100% trafiksäkra.

Vi började trava åter igen, på den asfaltsvägen som vi befan oss på hade också rullgrus på sidorna av vägen.. Där vi red självklart. 

Hästen tappar grepp om hovara när vi åter igen skulle trava, hon åker hastigt åt de olika hållen och sedan tappar hon taget och ramlar raklång på ena sidan. Jag fick 600 kg över mig den dagen, läkarna, mina anhöriga säger att det är ett under att jag inte slog ihjäl mig och det är tur att det inte blev värre än vad det är, att hålla på med ridsport är farligt men så jävla roligt.

Det som räddade mig den gången var min ridväst, jag skrev igen ibörjan för att en liknande händelse har drabbat mig tidigare och då räddade ridvästen mig igen..

Så alla ridtjejer/killar där ute använd ridväst det kan rädda era liv, tro mig jag har varit med om det mest som förknippas med häst och sjukhus.

/ Elin.L.A

Förlåt!!

Jag vill börja med att säga förlåt att jag inte har varit aktiv här, men det är sjukt mycket i skolan just nu, eftersom jag går sista året och jag har nyligen trillat av en häst så jag har tyvärr skadat mig.

Men nu har jag lite tid när jag sitter hemma och blor, so let's go!

Från F-A.

Jag har alltid präglat mellan betygen F-E så länge jag har gått gymnasiet iallafall. Jag har alltid nöjt mej med ett E eftersom jag har läs och skriv-svårigheter, det har gått så långt så jag har börjat acceptera det med åren MEN sedan i 2:an på gymnasiet så var det en lärare som fångade upp mig och såg potencial i mig. Hon lade ner kraft för att ändra min meningsbyggnad, mina stav fel och hur jag lade upp mitt skrivande. Henne är jag idag evigt tacksam, hon hjälpte mig att nå toppen, hon visade mig hur riktiga uppsattser skulle se ut och hur jag skulle klättra upp till ett ynka E, som sedan i längden ledde till högre betyg.

Det var alltså en lärare som hjälpte mig.

Sedan var det också motivation som saknades innan jag träffade en psykolog från Umeå, han sa till mig: Med dom kunskaperna du har, så ska inte gå gymnasiet över huvudtaget. Det tog på mig så jävla hårt men i slut ändan gav det mig motivation och nu har jag äntligen visat honom fel, jag har nu högsta betyg i svenska och fina betyg i flera andra ämnen. Så han kan ta något och köra upp. För han hade fel.. 

Jag kan visst ta studenten.

Jag är snart där.

Äntligen.

Så hoppas att ni någon gång som ligger mellan icke godkänt och godkänt att ni får en lärare som lägger tid på er och som inte låter er ge upp.

Nästa inlägg tänkte jag skriva om den häst olycka som jag tyvärr var involverad i.

/Elin.L.A